TÄNKA EVIDENS
Vi vet för lite om förskolans effekt på barnen
Vi vet för lite
Så började det
År 1973 startade vi en kvinnogrupp i Borlängeför att kämpa för kvinnors rätt till arbete och daghem. Staden dominerades av två tunga industrier, mer än hälften av kvinnorna var inte yrkesverksamma och av de yrkesarbetande småbarnsmammorna jobbade flertalet deltid. Bland registrerade arbetslösa var hälften kvinnor. Den dolda arbetslösheten var större än den registrerade; det gick nämligen inte att ta ett jobb utan ordnad barntillsyn och man fick ingen kommunal barnomsorg utan att ha ett jobb. Daghemsutbyggnaden hade just börjat och endast sju procent av alla barn i förskoleåldern hade kommunal barnomsorg, antingen daghem eller familjedaghem.
För att få bättre underlag för våra krav bestämde vi oss för att göra en egen undersökning av den dolda arbetslösheten bland kvinnor och behovet av daghemsplats. Vi valde det största och nyaste bostadsområdet Tjärna Ängar med många barnfamiljer. Vi var två i Kvinnogruppen med relativt färska kunskaper i intervjuteknik och forskningsmetodik från våra universitetsstudier, men vi tog också hjälp från den sociologiska institutionen i Uppsala. Det blev ett urval på tio procent av hushållen; vi intervjuade totalt 100 kvinnor.
Fler bra daghem
Med stöd av resultaten kunde vi nu konkretisera våra krav, som i vår egen lilla tidning formulerades som ”1 000 nya jobb åt kvinnorna i Borlänge!” och ”Tredubbla utbyggnaden av barnstugor!”. När barnstugefrågan avhandlades i kommunfullmäktige satt vi på läktaren med var sin bokstav broderad på bröstet: F-L-E-R B-R-A D-A-G-H-E-M!
Dagisfrågan var vid tidpunkten långt ifrån okontroversiell. I vår undersökning ansåg 67 procent av kvinnorna att daghem var bra, 10 procent mindre bra och 12 procent såg både för- och nackdelar (11 % kunde inte svara). De två senare grupperna tillfrågades om vad de skulle vilja ändra på och svaren var i nämnd ordning: mindre barngrupper och mer personal, daghem enbart från 4 till 5 års ålder, för långa dagar, mamma ska vara hemma och vissa barn passar inte på dagis. Inom Kvinnogruppen däremot var vi alla positiva till daghem, men stödet var villkorat. Kravet formulerades ”Fler bra daghem” i stället för Grupp 8:s ”Daghem åt alla”. Själv tyckte jag att Grupp 8:s paroll var mer slagkraftig och att det vore taktiskt att först kämpa för utbyggnad och ta upp kvalitetsfrågan vid senare tillfälle om det fanns skäl för det.
Hot om större barngrupper
Efter några år, när båda våra barn gick på dagis, uppstod ett sådant skäl. Kommunen ville öka antalet barn i syskongrupperna. Då demonstrerade vi föräldrar med plakat och talkörer och om jag minns rätt så vann vi temporärt den striden.
Sammantaget var min man och jag väldigt nöjda med dagis. Barnen trivdes och personalen var kärleksfull och kompetent. När barn nummer två började var personalen densamma som ett par år tidigare. Personalen trivdes.
Det blev inga fler undersökningar om daghem, eller förskola som det nu heter, för min del. Men intresset poppade åter upp när jag fick barnbarn som alla fem har gått eller går i förskola. Vad hade hänt över en generation och vad säger forskningen om förskolans långsiktiga effekt på barnens utveckling?
Mycket har hänt
Mycket har hänt sedan 1970-talet, framför allt en kraftig utbyggnad av antalet förskolor med rätt till förskoleplats för alla barn från ett års ålder. Verksamhetens fokus har förskjutits från omsorg till utbildning vilket avspeglas i namnbytet från barnomsorg till förskola. Barngruppernas storlek har ökat med runt 20 procent sedan 70-talet. Antalet barn per årsarbetande personal ökade från i genomsnitt 4,3 till 5,1 under perioden 1985–2017. Sverige och övriga nordiska länder ligger ändå bättre till än många andra länder inom OECD när det gäller dessa kvalitetsindikatorer 1, men skillnaderna mellan olika förskolor inom Sverige har blivit större över tid.
År 2016 angav Skolverket nya riktmärken för barngruppernas storlek: 6–12 barn per grupp i åldern 1–3 år och 9–15 barn per grupp i åldern 4–5 år. Statistiken på Skolverkets hemsida från 2017 visar att det är långt kvar till dessa mål: 56 procent av småbarnsavdelningarna (1–3 år) i landet hade fler än 12 barn per avdelning och 53 procent av avdelningarna för större barn (4–5 år) hade fler än 15 barn per avdelning. Småbarnen integreras oftare i större barngrupper. En konsekvens av stora barngrupper kan vara höga bullernivåer, exempelvis ett genomsnitt på 85 decibel som observerades bland förskolor i Göteborg 2.
Andelen förskollärare ökade fram till millennieskiftet och låg under många år runt 50 procent av årsarbetarna i förskolan. Den siffran har nu minskat. I Skolverkets lägesbedömning 2017 har 39 procent av personalen förskollärarexamen, i storstäderna endast 30 procent. Rekryteringsbehovet inom förskolan under de närmaste tio åren beräknas till minst 4 000 heltidstjänster per år, vilket kan jämföras med 1 700 utexaminerade till förskola och förskoleklass läsåret 2013/14. Ett akut problem är de höga sjuktalen bland personalen.
Sammantaget tycks kvaliteten i den svenska förskolan variera kraftigare än tidigare, från hög till medel, och i vissa fall låg. Som en följd av det ser vi åter demonstrationer liknande dem jag själv deltog i under 70-talet. Skillnaden är att vi då krävde kvantitet i form av fler daghem medan man i dag kräver bättre kvalitet. Drivande är Förskoleupproret som bildades av pedagoger i förskolan för fem år sedan. Organisationens syfte är att förbättra förhållandena i förskolan genom ”mindre barngrupper, högre personaltäthet, planeringstid samt mindre kringuppgifter” 3 . Gruppen har i skrivande stund runt 26 000 medlemmar.
Viktiga frågor
Med anledning av min återknutna kontakt med förskolan, nu som mormor och farmor, blev jag nyfiken på kunskapsläget om förskolans påverkan på barnens utveckling. Jag gick igenom svensk och internationell forskning, gjorde intervjuer med föräldrar och publicerade 2014 boken Mår barnen bra i förskolan?4. Min utgångspunkt var att nu måste väl forskningen kunna ge svar även på frågor om hur barn påverkas långsiktigt. Hur påverkas den kognitiva och psykosociala utvecklingen? Har den ökade exponeringen för infektioner några långsiktiga effekter? Har vistelsetiden per dag någon betydelse? Jämnar förskolan ut socioekonomiska skillnader mellan barnen?
Brist på svenska effektstudier
I sökandet efter svar på mina frågor förvånades jag över bristen på effektstudier, dvs. forskning som är upplagd för att besvara den typ av frågor jag var intresserad av. Och ändå tycktes politiker, personer från berörda myndigheter och även många förskoleforskare vara övertygade om att förskolan var bra för alla barn. Jag förvånades också över att det var så känsligt att ställa frågor, som om själva frågandet innebar ett ifrågasättande av förskolan som företeelse och inte uttryck för vetgirighet och, som i mitt fall, ett värnande om förskolans kvalitet. Det är något som inte stämmer, tänkte jag, och spekulerar här om tänkbara förklaringar.
En förklaring till motståndet mot utvärderingar av den svenska förskolans effekt på barnens utveckling kan vara att Sverige ligger bra till vid de internationella jämförelser som är baserade på ovan nämna kvalitetsindikatorer, samt storleken på det statliga och kommunala bidragen till verksamheten 5.
En annan förklaring kan vara att man anser att resultaten från de effektstudier som genomfördes i Sverige under förskolans utbyggnad i början av 80-talet räcker som bevis på förskolans nytta för barnen. Två studier tog då fasta på möjligheten att få en försöksgrupp med barn som gick på dagis och en eller två kontrollgrupper med barn som ännu inte fått någon dagisplats.
Den bästa studien enligt min bedömning genomfördes av Broberg och medarbetare i Göteborg 6. Forskarna följde tre grupper av barn som från starten hade likartad bakgrund: 54 barn i kommunala daghem, 33 i familjedaghem och 59 hemmabarn. Forskarna samlade in data från och med att barnen var 16 månader fram till 8 årsåldern. De besökte hemmen, daghemmen och familjedaghemmen och gjorde kvalitetsbedömningar. Förutom kvaliteten i barnens miljö insamlades information om familjens socioekonomiska bakgrund, barnuppfostran, pappans delaktighet och barnets temperament. Genom att på detta sätt samla data prospektivt kunde forskarna i sina analyser kontrollera för relevanta ”störande” faktorer som också kan ha samband med barns utveckling. Resultaten visade av daghem av hög kvalitet hade positiv effekt på barnens kognitiva utveckling (verbal och matematisk förmåga) vid 8 års ålder. Undersökningens svaghet var det begränsade antalet barn. Förutom studien av Broberg och medarbetare och ytterligare en svensk undersökning från 1980-talet 7 fann jag inga svenska effektstudier.
I min bok utgick jag huvudsakligen från internationell forskning. Jag fäste mig särskilt vid två ambitiösa longitudinella studier: den amerikanska NICHD-studien (National Institute of Child Health and Human Development) som följde närmare 1 000 barn från födelsen upp till 15 års ålder 8 och den engelska EPPE-studien (The Effective Provision of Pre-school Education) som följde runt 3 000 barn från 3 till 7 års ålder 9. Generellt hade förskola av hög kvalitet samband med positiva effekter på barns kognitiva utveckling, särskilt bland utsatta barn från socioekonomiskt svaga miljöer. Men förskola av medelmåttig eller dålig kvalitet ökade risken för beteendeproblem. Forskningsresultat som rör effekten av vistelsetidens längd var motstridiga. Antalet infektioner under de första förskoleåren ökar 10, men jag fann ingen studie om eventuella konsekvenser av detta på lång sikt.
Problem generalisera från andra länder
Ytterligare en förklaring till att tre decennier av forskningsmöjligheter om förskolans långtidseffekter har gått förlorade i Sverige kan vara att man alltför lättvindigt har förlitat sig på internationell forskning. Tre faktorer kan försvåra generalisering till svenska förhållanden: pedagogiken, vistelsetidens längd och om utvärderingen gäller riktade program eller universell förskola för alla barn, som den svenska. OECD identifierar i sina undersökningar två pedagogiska inriktningar. I Frankrike och engelsktalande länder är inriktningen skolförberedelse, som visserligen definieras brett men i praktiken fokuserar på kognitiv utveckling och förvärvande av kunskaper och färdigheter 5. En nackdel med denna inriktning enligt OECD är att programmen är dåligt anpassade till små barns psykologi och naturliga sätt att lära. I andra länder, som de nordiska och Centraleuropeiska, finns en socialpedagogisk tradition där förskolan ses som bred förberedelse för livet och grunden för livslångt lärande. Dessa skillnader i pedagogisk inriktning kan påverka resultaten vid långtidsuppföljningar av barnen upp i skolåldern. Hypotetiskt skulle den första inriktningen kunna ge bättre resultat på test i språk och matematik, i alla fall kortsiktigt, medan den andra inriktningen skulle kunna ge bättre resultat på socioemotionella test.
I flera länder där betoningen ligger på skolförberedelse finns förskolan endast tillgänglig under halva dagen, vilket också har betydelse för generaliserbarheten till svensk förskola. Hypotetiskt kan man inte utesluta att kombinationen av skolförberedelse halva dagen och vistelse i hemmiljön halva dagen är mer gynnsamt för barnens utveckling än heldag i förskolan.
I min bok och i senare debatt har jag kritiserat Sven Bremberg på Folkhälsomyndigheten, den instans som haft ansvar för att ge politiker kunskapsunderlag om förskolan, för att generalisera resultat från riktade program till svenska förhållanden11. Riktade program vänder sig vanligen till mer utsatta barn, som fattiga afro-amerikaner i USA, och är ofta ambitiöst upplagda och väl utvärderade. Kända exempel är Perry Preschool Program och Abecedarian Program som båda är randomiserade kontrollerade studier 12, 13. Även Head Start är ett välkänt riktat program med långtidsuppföljning, men utan randomisering 14, 15. Programmen innehåller en kombination av förskola och andra insatser som hembesök och föräldrastöd. Resultaten är påfallande positiva även på lång sikt såsom färre barn som hoppar av skolan, fler som studerar vid college, högre inkomst som vuxna och minskad kriminalitet 16.
”Det visar forskningen”
Bristen på svenska effektstudier kan också bero på en övertro på forskning rent allmänt. Ett vanligt argument är ”det visar forskningen”. Men som kommer att framgå av de två följande avsnitten är det inte helt enkelt att tolka forskningsresultat. En artikel i Dagens Nyheter 17 berättade om hur vissa resultat från psykologisk forskning, t.ex. att barns förmåga att under en längre tid avstå från marshmallows på bordet framför dem ökar chansen att senare lyckas i livet, inte kunde bekräftas när studien upprepades med fler försökspersoner och bättre kontroll av störande faktorer. I en granskning av 100 studier publicerade i tre ansedda psykologiska tidskrifter kunde man vid mer exakt upprepning av dessa endast bekräfta resultaten i 39 fall. Professor Anna Dreber Almenberg vid Handelshögskolan i Stockholm menade i samma artikel att det är lätt att skratta åt en del exempel från psykologin, men att det finns liknande problem inom exempelvis nationalekonomi och statsvetenskap.
Barn ska inte utsättas för mätningar
En annan förklaring till bristen på svenska effektstudier är inställningen att barn inte ska ”utsättas” för mätningar. En bakomliggande filosofi är den postmodernism som jag återkommer till i ett annat avsnitt.
Slutligen, en sista förklaring som jag helst inte vill tro på: man kanske inte vill veta mer. Vad skulle hända om forskningen visade att vissa barn far illa, eller att kvaliteten måste höjas ytterligare och därmed tära på samhällsekonomin? Hur skulle sådana resultat drabba alla yrkesarbetade småbarnsföräldrar som redan sliter med sina livspussel?
Referenser
2. Persson Waye K, Agge A, Lindsröm F, Hult M. God ljudmiljö i förskola - samband mellan ljudmiljö, hälsa och välbefinnande före och efter åtgärdsprogram. Göteborg: Enheten för arbets- och miljömedicin. Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa. Göteborgs Universitet, 2011.
3. Förskoleupproret (Internet)
4. Waldenström U. Mår barnen bra i förskolan? Stockholm: Karolinska Institutet University Press; 2014.
5. OECD. Starting Strong II - Early childhood education and care: OECD Publishing; 2006
6. Broberg A, Wessels H, Lamb M, Hwang C. Effects of day care on the development of cognitive abilities in 8-year-olds: a longitudinal study. Developmental Psychology 1997; 33: 62-9.
7. Andersson B. Effects of public day-care : a longitudinal study. Child development 1989; 60: 857-66.
8. Vandell D, Belsky J, Burchinal M, Steinberg L, Vandergrift N. Do effects of early child care extend to age 15 years? Results from the NICHD study of early child care and youth development. Child development 2010; 81.
9. Sylva K, Melhuish E, Sammons P, Siraj-Blatchford I, Taggart B. The Effective Provision of Pre-School Education (EPPE) Project: Final Report. http://www.ioe.ac.uk/projects/eppe,2004. 2004.
16. Blau D, Currie J. Pre-school, day care, and after-school care: who's minding the kids? Handbook of the Economics and Education. Amsterdam: Elsevier; 2006.
Dela den här sidan